Innan jag fick fibromyalgi så hade jag tagit tag i träningen. Var ute och sprang och gick varje dag och lyckades tappa över 21 kilo. Allt gick jätte bra tills jag för 1 år sen ca började få ont i benen när jag sprang, trodde det var bara träningsvärk som aldrig gav sig. Sen så började smärtan i armarna, ryggen, axlarna ja ungefär hela kroppen börja strejka. Trodde att jag tränade för hårt så lugnade ner på springturerna men det hjälpte inte så ringde till hälsocentralen och efter MÅNGA besök från både läkare och sjukgymnast så kom dom på till slut att det var fibromyalgi jag hade..
Otroligt skönt att få veta vad felet var, absolut.. MEN när man får veta att det inte kommer försvinna, att jag kommer få leva med detta resten av mitt liv så bara försvann all luft ur mig.. Var bara 25 år (skulle fylla 26) sånt här får bara gamlingar kommer jag ihåg att jag tänkte, detta händer inte mig!!
Men jodå det hände mig.. Fick prova ex antal mediciner men ingen av dom hjälpte.. så himla surt!!
Så Ipren är min bästa vän när dagarna blir som kämpigast..
Folk tänker säkert, men vafan det är bara att ta på dig skorna och ut och gå men det var inte bara att ut och gå.. Tänk dig att man har världens värk och otroligt stel i benen och på det ingen ork någonstans, så är det inte bara att gå ut och röra på sig..
Ja visst när jag fick veta så vart det väldigt mycket tycka synd om mig själv (det kan komma än idag)
Men jag har bestämt mig att denna sjukdom ska inte ta över mig, jag ska lyckas gå ner dom kilona igen..
Jag SKA lyckas!!
Och det är nog det denna blogg kommer handla om. Hur jag kommer besegra denna jäkla skit sjukdomen..
JAG SKA!!!
Puss & Kram
Malin
Kommentera