Egentligen tänkte jag sluta blogga. Orken slutade finnas där och visste inte alls vad jag skulle skriva om.
Men ska försöka ge det en chans till :)
Jag är så imponerad av mig själv, ja faktiskt!
Som sagt orken har varit som bort blåst men så hörde några vännen av sig att dom ville springa vårruset i Gävle på 5 kilometer. Mardröm var den första tanken som kom upp i huvudet. Hur ska jag orka med det?!! Men är det rätt människor så kan man bara inte säga nej. Det gick bra i början, alltså första metrarna men sen kände jag hur hela kroppen bara brann! Hade så ont så ont överallt men jag tänkte att jag SKA klara det! Och det gjorde jag, jag gick men jag gav inte upp! Jag fick min medalj!! Den medaljen betyder kanske mer för mig än vad de gjorde för dom andra som deltog, den betyder att jag inte gav upp och det känns så underbart!!
Puss & Kram
Malin
